...än man trott.

Jag och mannen med stort D som jag trodde jag skulle leva med resten av livet skall jag inte leva med längre. Vi har bestämt oss för att separera. Vi är helt överens och inte ovänner men det känns OTROLIGT tungt. Det är så mycket praktiskt som måste ordnas med. Gud, vet inte om jag orkar med det. Och vi har faktiskt haft några bra stunder i livet som är jobbiga att se tillbaka på...det gör såååååå ont. Berättar mera sedan...

Kram E

 

Lindales

31 mars 2008 17:29

Men fy vad jobbigt, jag lider med er hela familjen:( det underlättar ju lite att ni iaf inte är ovänner, vilket hade kanske gjort det sju resor värre...Stora kramar från mig och Leah.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ju egentligen ett bra tag sedan det blev klart, eller i alla fall nästan, jag letar fortfarande någon låg förvaringsmöbel att ha vid de tapetserade väggarna på respektive barns sida.... Det gemensamma skrivbordet...Storebarn nummer 1 I's ...

...även i mitt vardagsrum kan man rymmas några fler nu. HÄRLIGT! Soffan är jag väldigt väldigt glad över. Jag kanske blir lycklig till slut.       ...

....är så gott som klart! Jag har numer ett 2  kvadratmeter större kök. Väldigt väldigt trevligt. Jag kan numera ha middagsgäster. Livet blir stegvis lite bättre.       ...

Imorgon drar jag till Sollefteå. Äntligen skall jag som färdig barnmorska få förlösa. Förhoppningsvis i alla fall. Det känns spännande, härligt, nervöst, roligt och fantastiskt. LÄÄÄÄÄNGTAR , med skräckblandad förtjusning.   //E ...

Lägenheten är verkligen ett kaos. Vi drar till fjällen...lämnar allt! Snickarvännen David har fått låna en nyckel.... Hoppas jag kommer hem till ett nytt kök och ett målat barnrum... Bilder kommer såklart! //E ...