Jag har ont i ryggen som en galning. Jag lyfte, eller förflyttade en tant på jobbet i söndags och ådrog mig en låsning som inet riktigt vill släppa. Defintivt på bättringsvägen, men fick ställa in träning idag. Men jag är ändå glad. Har köpt mig en shaktimatta. Ok, har inte haft så länge men jag tror banne mig att jag sover bättre. Ja, detta inkluderar inte natten som var, då jag sov i princip ingenting. Men jag har dragit in en 11-timmars sömn och en 9-timmars efter inköpet. HELT OTROLIGT! Tdligen var det fullmåne i natt...så då kanske det inte gills att ligga på spikar innan man skall sova.

Kan förlåta natten som kommer om den tänker hålla mig vaken, men sen får det vara nog...

//E

...min äldsta tjej var hos sin pappa D på sin fördelsedag så har jag inga bilder. Ok då, jag vet, jag tar ONÖDIGT mycket bilder. Jag var ju såklart där och firade henne, men kameran blev kvar hemma. Svårt är det att förstå att jag varit en mamma i 10 !!!! år. Hon fyllde 10 år den 5:e februari. Jag kan minnas rätt tydligt hur hon sparkade i min mage kvällen innan hon kom till världen. 10 år är lång tid, men ändå minns jag såväl. Jag minns doften av lägenheten vi bodde i på Glimmervägen i Eriksberg i Uppsala. Jag minns att vi hade ett kall skafferi där ramlösa på glasflaska blev perfekt kall, jag minns hur jag var galen i dem när jag var gravid. Jag minns hur jag väntade och väntade på bebisen i magen. Hur hon kom till oss på utsatt dag. Jag minns att min mamma var i Ryssland och min Pappa var i Kenya den dagen. Den första som fick veta var morfar Tage, D's morfar, han var den första vi tag i, de andra jobbade och så. Jag minns att det var kallt och snöstorm den dagen i Uppsala. Jag minns hur lycklig jag var när hon lades på mitt bröst och jag grät glada stora tårar. Jag minns när vi kom hem från BB och hittade ett varsitt brev från försäkringskassan med besked om att vi skulle betala tillbaka det bostadsbidrag vi fått under ett år för att vi tillsammans hade på ett år tjänat 1000 kr mer än man fick. Vi bad att få ge dem de 1000 kr vi tjänat för mycket men det ville de inte gå med på, vi fick inte överklaga och fick betala tillbaka hela summan på 7000 kr var. Jag minns hur arga vi var...och argast var vi att de inte kunde fatta att VI precis kommit hem med det underbaraste man kan få, ett eget barn. Jag minns hur våren kom och vi gick långa promenader i Hågadalen. Jag och mitt barn. Jag minns hur jag längtade hem, hem till Jämtland. Jag minns massor och ändå känns det som evigheter sedan. Hon kommer alltid att vara speciell. Hon och systrarna kom till mig idag och jag är en lycklig själ. Det är därför jag inte kan sova, för jag kan inte sluta tänka på dem....ÄLSKAR DEM SÅ!

Här är hon...förstå att hon e min!