...trodde att det skulle bli långsamt på mina barnfria veckor, att jag skulle dö av tristess, att jag skulle längta ihjäl mig efter barnen. Det sista stämmer ju, fast jag träffar dem en del. Men oj, vad tiden rinner iväg, jag har haft fullt upp hela veckan. Tränat, träffat kompisar, varit på tallåsvägen med barnen, pluggat, praktik osv...oj vilket väder vi har dessutom. Det gör inte det hela sämre.

Jag har faktiskt knappt hunnit tänka, eller jo, på kvällarna är det lite trist faktiskt att titta på TV själv...då hinner man tänka.

Imorogn skall jag klippa mig...JAG LÄNGTAR!

Kram E

Har faktiskt haft det riktigt bra. Det har varit skönt...Middagen i fredags...mums!

Lördagmorgon, träna å sola....

Slappa i lägenheten...

Middag hos Åsa, som skickat iväg Kricke å barnen. Jättetrevligt och gott!!!!

Sedan blev det Simon & Viktor och Mark Twain. Visst hade man lite ont i pannan igår, men det var det värt. Var med barnen hela dagen igår då D var i kramfors på cup. Däckade tidigt...

Nu praktik igen, skoj!

//e

 Jag i "skilsmässolyan"

 Underbara middagen hos Åsa

 Underbara vinet, fast på högkant ;oD

Alltså förstår inte alls hur det blivit med bilderna som jag förökte lägga in via mobilen...helt galet ;o(

Vad gjorde man utan dem...

Har ätit en fantastisk trevlig trerättersmiddag, hos Kerstin och David. Med var även Ante och Rikke. Vi har spelat sällskapsspel och funderat över livet öden. Kram  och puss till dem hela bunten. För de som inte vet så är Ante, Kerstin och Rikke syskon, och fantastiska sådana.

Vad skulle man göra utan vänner???

Jag har pratat med Hans ikväll, en kompis från förr, han har gått igenom PRECIS samma sak som jag, förstår....

Han sa de mest kloka saker som jag hört på dessa veckor, skönt! Få bekräftelse på att det man känner inte är idioti.

Skall snart till lägenheten, känns mysko...att tappa kontrollen, men denna vecka kan jag kanske känna att jag hinner tänka över hur jag vill ha det....

Kramen och pussen //E

...var ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har MÅNGA problem. Men ett litet sådant är att vårat internet i huset sluta att fungera vilket gör mig galen. Och nu från idag skall jag bo i lägenheten och där har jag inte heller något internet. Jag som har ett uppdämt bloggbehov. Och nu är jag på MVC och har en liten stund över då kan jag snabbblogga lite...

Jag ville bara säga att jag är så glad för alla ni som bryr er om lilla mig, är glad över alla gulliga sms, mail, samtal (även om jag inte alltid orkar prata). TACK!!! Jag är en liten liten liten bit på väg in i accepterandet, känner att jag kommer att må bra i framtiden. Ångesten nu ligger i var skall vi bo, hur länge skall vi orka vara varannan vecka i huset. Ångest över att D såsmåningom kommer att presentera E för barnen om de fortsätter att hålla ihop. Ångest över att de kanske kommer att bilda en "ny" familj, för hon lär väl vilja ha barn. Men ångesten över att jag kommer att klara mig är rätt så obefintlig....jag är STARK! Har världens finaste ungar. Kommer att ha världens roligaste yrke. Var än jag kommer att bo, kommer jag att göra det trivsamt och till mitt och barnens. Jag har iofs ångest över själva skilsmässegrejen...känns så stort.

Nä, måste jobba! //E

...vill inte försvinna. Jag var på familjerådgivningen igår, utan D. Kändes skönt att spy ur sig. Jag har svårt at släppa tanken på att han träffar en 24-årig brutta. Hur tänker man då????? Jaja, jag vet att man inte kan styra sina känslor. Hur tänker hon? Ge sig in i ett förhållande med en man som har 3 små barn. Vill inte hon ha familj? Det är väl i o f s inget som säger att D inte kan skaffa fler barn. Jag sa till D i förrgår...-Alltså hur tänker du? Han har inget bra svar direkt och verkar totalt förblindad. Jag tycker att han är lite halvpatetisk faktiskt.....det gör det hela lite, lite enklare. //E

Hittade det här på socialstyrelsens hemsida, det stärkte mig faktiskt lite grann. Bekräftesle på att tankarna man har e ok.  Att det kommer att gå bra...

http://www.sos.se/fulltext/9900-015/9900-015.htm

"Separationskrisen

En separation innebär förluster och stora förändringar. Man måste hitta en ny livsform, och då är det lätt att tappa fotfästet i tillvaron. Ensamhet och ovisshet skrämmer liksom oro för de ekonomiska följderna. Kanske har den ena länge tänkt på att bryta upp medan den andre är oförberedd och chockad.

En kris har ett visst förlopp. Det gäller både vuxna och barn. Först förnekar man det som hänt eller ska hända. Efter en tid måste man öppna ögonen för verkligheten. Då kan man överväldigas av sorg eller vrede. För att lindra smärtan skyddar man sig på olika sätt. Många förvanskar verkligheten. De kanske skyller allt på andra och far ut i anklagelser mot sin före detta partner. Andra tar på sig all skuld själva. Många blir deprimerade och får svårt att sova.

Så småningom, kanske efter samtal och funderingar ihop med andra, kommer insikten om vad som lett fram till separationen. Man kan acceptera sin situation och erkänna de känslor som den väcker. Man börjar också se framåt.

Till sist blir det som hänt en del av vardagen. Ärren finns kvar men det behöver inte vara något hinder i det fortsatta livet. Självkänslan återupprättas. Man kan bättre förstå sig själv och andra. Att ha klarat av en kris ger stärkt självförtroende."

Hörs!! //E

 För guds skull lyssna INTE på Moneybrother....

//E

...rätt ok. Men oj vad jag har trampat och trampat...över vårat köksgolv. Att man kan känna sådan vrede. Det hör tydligen till.  Ångesten är rätt så outhärdlig.  Barnen har varit gudomliga. Otroligt gudomliga. I skrev tre brev till mig i helgen. Fina fina brev där hon visar din enorma empati och där hon talar om för mig hur mycket hon älskar mig. Vad skulle man gjort utan dem?

D har varit med sin nya tjej hela helgen och även om jag inte vill ha honom är jag inte så säker på att jag vill att någon annan skall ha honom heller. Att känna sig brädad är förnedring på hög nivå. Jag hade bestämt mig för att jag måste försöka acceptera, ju fortare desto bättre, för att slippa ångesten. Det gäller att ha något att göra...hela tiden. D kom över igår och passade gänget när jag var och tränade. Jag kunde inte bara vara accepterande...JAG VAR KALL & ARG! Men det kan han gott ta.

Apropå träning så räknade jag ut att jag snittat 3,2 gånger i veckan sedan träningsstart...INTE ILLA!!!! Träning för övrigt är en himla bra ångestdämpare. Kram på er alla som läser! //E