...var ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har MÅNGA problem. Men ett litet sådant är att vårat internet i huset sluta att fungera vilket gör mig galen. Och nu från idag skall jag bo i lägenheten och där har jag inte heller något internet. Jag som har ett uppdämt bloggbehov. Och nu är jag på MVC och har en liten stund över då kan jag snabbblogga lite...

Jag ville bara säga att jag är så glad för alla ni som bryr er om lilla mig, är glad över alla gulliga sms, mail, samtal (även om jag inte alltid orkar prata). TACK!!! Jag är en liten liten liten bit på väg in i accepterandet, känner att jag kommer att må bra i framtiden. Ångesten nu ligger i var skall vi bo, hur länge skall vi orka vara varannan vecka i huset. Ångest över att D såsmåningom kommer att presentera E för barnen om de fortsätter att hålla ihop. Ångest över att de kanske kommer att bilda en "ny" familj, för hon lär väl vilja ha barn. Men ångesten över att jag kommer att klara mig är rätt så obefintlig....jag är STARK! Har världens finaste ungar. Kommer att ha världens roligaste yrke. Var än jag kommer att bo, kommer jag att göra det trivsamt och till mitt och barnens. Jag har iofs ångest över själva skilsmässegrejen...känns så stort.

Nä, måste jobba! //E

 

Persilja

18 april 2008 09:14

Woaw! Man riktigt känner det starka!!! Det är ju så! Livet går vidare och man har förmågan att fixa det mysigt om man så bor i en jordkoja. Bara man inte fastnar i det där "om jag bara hade..." Att kunna se det man har som du gör är så strongt. Sen kommer det förstås downperioder då man ältar allt och känner sig som världens looser, men det är kanske bara för att kunna nå de där topparna sen!!! Man måste liksom kunna ta bra fart och avstamp för att nå höjderna. Kram!!!

 

queenbee

18 april 2008 16:31

Det är ju jobbigt att tänka på att den man du älskat, nu är på väg till en annan. Men... Du var trots allt färdig med honom innan detta hände. Lite "patatiskt" (som du själv skrev) av honom att i stället för att gå in i separationen och sörja vad ni förlorade, tröstar han sig med en ny. Men... Ingen kommer någonsin ta din plats hos barnen! De kommer inte att låta någon annan ta din plats i deras hjärta! Om det inte händer nu, kommer det antagligen att hända att både du och D kommer att träffa någon annan. Det behöver ni! Ni behöver få känna er lyckliga. Någon gång kommer antagligen barnen också få träffa en ny man som du vill vara med. Jag vet, det går inte tänka så nu, men antagligen kommer det att bli så. Först måste tiden gå och ni behöver lösa praktiska frågor.

Jag tror att frågan var ni ska bo behöver lösas snart även om det känns som ett för stort problem att ta itu med. Det blir för jobbigt för dig att gå omkring och oroa dig så mycet, för så många saker. Härligt att din styrka lyser så klart i din blogg. Kram!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ju egentligen ett bra tag sedan det blev klart, eller i alla fall nästan, jag letar fortfarande någon låg förvaringsmöbel att ha vid de tapetserade väggarna på respektive barns sida.... Det gemensamma skrivbordet...Storebarn nummer 1 I's ...

...även i mitt vardagsrum kan man rymmas några fler nu. HÄRLIGT! Soffan är jag väldigt väldigt glad över. Jag kanske blir lycklig till slut.       ...

....är så gott som klart! Jag har numer ett 2  kvadratmeter större kök. Väldigt väldigt trevligt. Jag kan numera ha middagsgäster. Livet blir stegvis lite bättre.       ...

Imorgon drar jag till Sollefteå. Äntligen skall jag som färdig barnmorska få förlösa. Förhoppningsvis i alla fall. Det känns spännande, härligt, nervöst, roligt och fantastiskt. LÄÄÄÄÄNGTAR , med skräckblandad förtjusning.   //E ...

Lägenheten är verkligen ett kaos. Vi drar till fjällen...lämnar allt! Snickarvännen David har fått låna en nyckel.... Hoppas jag kommer hem till ett nytt kök och ett målat barnrum... Bilder kommer såklart! //E ...