Vad gjorde man utan dem...

Har ätit en fantastisk trevlig trerättersmiddag, hos Kerstin och David. Med var även Ante och Rikke. Vi har spelat sällskapsspel och funderat över livet öden. Kram  och puss till dem hela bunten. För de som inte vet så är Ante, Kerstin och Rikke syskon, och fantastiska sådana.

Vad skulle man göra utan vänner???

Jag har pratat med Hans ikväll, en kompis från förr, han har gått igenom PRECIS samma sak som jag, förstår....

Han sa de mest kloka saker som jag hört på dessa veckor, skönt! Få bekräftelse på att det man känner inte är idioti.

Skall snart till lägenheten, känns mysko...att tappa kontrollen, men denna vecka kan jag kanske känna att jag hinner tänka över hur jag vill ha det....

Kramen och pussen //E

...var ju i och för sig en sanning med modifikation, jag har MÅNGA problem. Men ett litet sådant är att vårat internet i huset sluta att fungera vilket gör mig galen. Och nu från idag skall jag bo i lägenheten och där har jag inte heller något internet. Jag som har ett uppdämt bloggbehov. Och nu är jag på MVC och har en liten stund över då kan jag snabbblogga lite...

Jag ville bara säga att jag är så glad för alla ni som bryr er om lilla mig, är glad över alla gulliga sms, mail, samtal (även om jag inte alltid orkar prata). TACK!!! Jag är en liten liten liten bit på väg in i accepterandet, känner att jag kommer att må bra i framtiden. Ångesten nu ligger i var skall vi bo, hur länge skall vi orka vara varannan vecka i huset. Ångest över att D såsmåningom kommer att presentera E för barnen om de fortsätter att hålla ihop. Ångest över att de kanske kommer att bilda en "ny" familj, för hon lär väl vilja ha barn. Men ångesten över att jag kommer att klara mig är rätt så obefintlig....jag är STARK! Har världens finaste ungar. Kommer att ha världens roligaste yrke. Var än jag kommer att bo, kommer jag att göra det trivsamt och till mitt och barnens. Jag har iofs ångest över själva skilsmässegrejen...känns så stort.

Nä, måste jobba! //E