Då tror ni fel, två ynka dagars fälstudier...men blev snuvad på konfekten...tragik!

Jaja, jag vet jag kommer att få se förlossningar till döddagar, men jag ville ju så gärna ha en första i ryggen...så man vet om man skall hänga kvar eller hoppa av. Jag sa till em personalen att jag har jour ikväll och i natt, kommer det någon så kommer jag som en skottspole, ring mig. Två minuter på cykel till förlossningen. Har mobilen tätt, tätt intill mig....väntar och väntar...men inget än så länge.

Men idag när jag hämtat barnen från dagis och fritids så kommer jag och går på min gata, A i vagnen i ena handen och cyklen i den andra, ett parerande utan dess like. Storebarnen var så trötta att de inte orkade dra vagnen. Vetskapen om att D knappast hunnit bädda sängar, plocka upp morgonstöket, tömt diskmaskinen (man brukar inte hinna det nämligen)gjorde att jag gick med tunga steg. Men då ser jag solen, den klarblåa himlen alla vackra färger och inser att jag kan skita i allt skit inne, vi kan vara ute tills det blir kallt, vi var ute en stund ialla fall. Fångade en bild på mobilen...man kan skymta vårat rosa hus bakom rönnen på vä sida.

By the way, jag har tapetserat hallen ikväll, eller, förhallen, hade en vägg kvar sedan förr....bilder kommer såsmåningom.

Nu skall jag gå och lägga mig, man vet aldrig, kanske man blir kallad till förlossning i natt....

Här är tapeten...Hanna...Boråstapeter, inte min hall...

G'natt! //E