...är på en resa som kommer att ta tid, kommer att göra ont, kommer att kännas skönt att ha klarat av när den är över...men det känns låååååångt borta. Vi var på familjerådgivning för precis en vecka sedan. Det var bra, faktiskt väldigt bra. Det var fascinerande att plötsligt mannen som man levt med i 13 år öppnade sig. Han pratade mesta delen av de 1,5 timme som vi var där. Jag grät och fick ta del av kleenex kartongen som fanns på bordet. Kvinnan vi träffade var cool. Hon sa bra saker. Hon sa saker vi behövde höra. Hon sa rätt sak vid rätt tillfälle. Vi skall dit igen om nu 2 veckor, fast jag skulle vilja dit idag om det gick. Jag är så ARG! Besviken på att min familj inte finns längre. Hur kunde det gå så här? Varför lät vi det gå så långt? Med facit i handen så skulle vi ju ha gått till fam. rådgivning mycket, mycket, mycket tidigare. Jag ororar mig massor över framtiden. Hur skall vi bo? Skall man kanske inte längre bo i huset som vi skulle åldras tillsammans i? Oroar mig en hel del över min äldsta tjej som stänger inne sina känslor, som ha ont i magen precis som jag. Barnen tar det bra. De är ju flexibla och anpassningsbara till skillnad från oss vuxna, i synnerhet vi kvinnor. Vi beslutade i allfall förra veckan på fam rådgivningen att vi skulle låta barnen vara kvar i huset ett tag tills vi landat  och funderat över hur framtiden skall se ut. Vi skall bo där varannan vecka. Känns absurt! Det är ingen evighetslösning precis och jag känner redan nu att det kommer att bli otroligt jobbigt. D har haft barnen denna vecka och vi byter imorgon. Jag har träffat barnen flera gånger och det har både varit jobbigt och härligt.

Tanken var att jag skulle bo i Ringsta hos mina kära föräldrar, men det funkar inte så bra för mig. Det blir ingen frihet, det är för långt borta. Jag blir rätt låst därute och får lappsjuka.

Jag vill kunna vara spontan på mina barnfria veckor. Nu har det löst sig bra den här veckan, jag har fått husera hos Blomgrens. Tack tack tack!! Ni är så snälla. Jag har dessutom haft flera kvällsgrejer och känns så onödigt att åka 3 mil t o r bara för att sova. Marie och Agge bjöd på middag i tisdags, tack tack tack!

Nästa barnfria vecka skall jag nog sova hos Kerstin och David hela veckan. Men vore skönt att ha något eget. Vimlar inte av uthyrningsrum eller billiga 1:or direkt. Men vad kompisar ställer upp när man behöver dem, man blir ju rent rörd. Det är ju lättare för D. Han har  2 singelkompisar varav en har ett extra sovrum.  Jaja, bearbetningen kommer att ta tid. och det kommer att göra ont.

Hursomhelst går praktiken på MVC jättebra, jag trivs verkligen. Känner att det är mitt gebit. Även om förlossning är kul och häftigt så är det MVC som lockar. Och det är skönt att jag har praktik nu så jag får något annat att tänka på. Min handledare Katarina är verkligen toppen. En barnmorskeförebild för mig. Och hon stackarn får stå ut med mig och mina tankar kring separtionen, hon säger många kloka saker som jag stoppar i min lilla ryggsäck. Kram till henne.

//E

 

Lindales

10 april 2008 11:20

Ja det är ju synd att man oftast är efterklok, familjerådgivning känns ju som ett stort steg, jag tror många familjer skulle må bra att få det emellanåt. Skönt med vänner som ställer upp. Jag hoppas ni kan hitta en bra lösning framöver, tänker på er, hela familjen. Kram

 

Pysselmorsan

10 april 2008 19:31

Låter inget kul, hoppas verkligen ni kan lösa era problem, har inte lästa allting, men jag anser att om man är villiga att ta hjälp utifrån så betyder det att man faktiskt vill satsa på förhållandet! Det är vad jag tror! Ha det så bra!

http://www.pysselmorsan.bloggagratis.se

 

Persilja

10 april 2008 23:54

Tack för att du delar med dig av dessa tunga grejer!!! Det betyder mycket. Det är livet som pågår och jag försår hur mycket man grubblar ooch grubblar och ältar och ältar. Ditt erbjudande om mejl gäller omvänt också! Kom ihåg det! Vill du skriva av dig så skicka iväg ett mejl, jag lovar att svara. Kram till dig hur det än går! Du verkar så stark mitt i all turbulens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ju egentligen ett bra tag sedan det blev klart, eller i alla fall nästan, jag letar fortfarande någon låg förvaringsmöbel att ha vid de tapetserade väggarna på respektive barns sida.... Det gemensamma skrivbordet...Storebarn nummer 1 I's ...

...även i mitt vardagsrum kan man rymmas några fler nu. HÄRLIGT! Soffan är jag väldigt väldigt glad över. Jag kanske blir lycklig till slut.       ...

....är så gott som klart! Jag har numer ett 2  kvadratmeter större kök. Väldigt väldigt trevligt. Jag kan numera ha middagsgäster. Livet blir stegvis lite bättre.       ...

Imorgon drar jag till Sollefteå. Äntligen skall jag som färdig barnmorska få förlösa. Förhoppningsvis i alla fall. Det känns spännande, härligt, nervöst, roligt och fantastiskt. LÄÄÄÄÄNGTAR , med skräckblandad förtjusning.   //E ...

Lägenheten är verkligen ett kaos. Vi drar till fjällen...lämnar allt! Snickarvännen David har fått låna en nyckel.... Hoppas jag kommer hem till ett nytt kök och ett målat barnrum... Bilder kommer såklart! //E ...