Varför måste det alltid vara så med studier att man skall ha något hängande över sig för jämnan. Idag hade jag i o f s bestämt mig för att städa och sedan sitta om jag fick tid över....det har tagit precis hela dagen att städa. Fan, man blir ju galen, komplett galen över att aldrig komma ikapp. Aldrig att städ, tvätt och fix kan ha ett jämnt skönt tempo. Det är samma där miljarder saker som hänger över en...Nä, sätta sig med böckerna nu känns ju meningslöst, skall hämta A om 45 minuter. Hinner precis bädda i nya sängkläder i vår säng och måla toadörren en andra strykning om jag slutar skriva nu så kanske jag hinner hänga en tvätt oxå....imorgon blir det IKEA, tror jag i alla fall om David följer. Vill helst inte åka själv för det är så trist...over and out!

De stackars akvariefiskarna som ingen brydde sig om. Igår när A hade kompis Maja här, så var det faktiskt så att de brydde sig lite väl mycket om fiskarna. Ni kan förstå att när två treåringar tycker att de behöver mat, de stackars fiskarna som ingen bryr sig om så kan de inte riktigt avgöra om en hel burk är lagom eller kanske för mycket eller för lite??? Äh, vi tar två hela burkar med mat, det blir nog bra och så kryddar vi med två flaskor syre och en karta med syretabletter. Fiskarna åt och åt, de hade aldrig sett på maken till så mycket mat och verkade hyfsat belåtna igår när de flyttades över till ett annat akvarium som inte var grumligt och fullt av mat. De levde en stund på sin festmåltid och riktigt när de dog det vet vi inte. Men imorse efter att barnen gått till skolan så låg de allihopa på botten. Otroligt grymt men jag kunde inte låta bli att små-le en aning. Nu är de begravda och var de vill ni inte veta. Ingen kommer att sakna de stackars firrarna,  thank god theyre gone!

...en ond cirkel har satt spår. I fredags jobbade jag kväll, kommer hem vi 22. I och V sover hos Ante. Vilken tur de har som har en vuxen kompis. De skulle spela tv-spel och äta onyttig frukost...fattiga riddare och mackor med chokladpålägg. Mysigt! D var hemma själv med A som somnade i hyfsad tid. När jag kommer hem så bestämmer han sig för att gå ut med Andreas. Jag unnar honom verkligen det men jag blev så arg för jag tycker att han väljer sina tillfällen dåligt. Han respekterar inte att jag inte sover när han är ute. Det kan väl inte jag rå för. Jag som skulle upp och jobba nästa dag....han tycker att jag är helt vriden. Med all rätt...

Han kom hem sent, vid 4 och jag jagade upp mig, var så arg dels för att han faktiskt skulle ta hand om A på morgonen och dels för att jag inte kunnat sova. Ta hand om A är eg inga stora bekymmer...hon diggar att titta på film på morgonen och man kan slumra i soffan. Summa sumarum så sov jag 1,5 timma innan väckarklockan ringde. Efter gårdagens arbetspass var jag så trött att jag vinglade hem. D hade storhandlat under dagen...TACK! Jag gick och lade mig på sängen och slumrade i 2! timmar. Vaknade av en vidrig mardröm, värsta hjärtklappningen. Var sedan trött hela kvällen. Maken lagade middag tillsammans med Ante. Gott! När det väl var tid att gå och lägga sig var jag inte trött längre...låg och vred mig av och an till 01.30 någongång och imorse upp kl 06 för att gå till jobbet....MEN vad jag är trött. Har hinkat kaffe nu och hoppas jag kan vara alert på ronden. Ha en underbar dag! //E

Då tror ni fel, två ynka dagars fälstudier...men blev snuvad på konfekten...tragik!

Jaja, jag vet jag kommer att få se förlossningar till döddagar, men jag ville ju så gärna ha en första i ryggen...så man vet om man skall hänga kvar eller hoppa av. Jag sa till em personalen att jag har jour ikväll och i natt, kommer det någon så kommer jag som en skottspole, ring mig. Två minuter på cykel till förlossningen. Har mobilen tätt, tätt intill mig....väntar och väntar...men inget än så länge.

Men idag när jag hämtat barnen från dagis och fritids så kommer jag och går på min gata, A i vagnen i ena handen och cyklen i den andra, ett parerande utan dess like. Storebarnen var så trötta att de inte orkade dra vagnen. Vetskapen om att D knappast hunnit bädda sängar, plocka upp morgonstöket, tömt diskmaskinen (man brukar inte hinna det nämligen)gjorde att jag gick med tunga steg. Men då ser jag solen, den klarblåa himlen alla vackra färger och inser att jag kan skita i allt skit inne, vi kan vara ute tills det blir kallt, vi var ute en stund ialla fall. Fångade en bild på mobilen...man kan skymta vårat rosa hus bakom rönnen på vä sida.

By the way, jag har tapetserat hallen ikväll, eller, förhallen, hade en vägg kvar sedan förr....bilder kommer såsmåningom.

Nu skall jag gå och lägga mig, man vet aldrig, kanske man blir kallad till förlossning i natt....

Här är tapeten...Hanna...Boråstapeter, inte min hall...

G'natt! //E

...väldigt besviken. Jag vet jag borde inte vara det men kan inte rå för att jag är det. Min första kväll på förlossningen. En enda föderska kommer in och termin-trean som också var där ikväll måste ju få ihop sina förlossningar så det e klart att hon skulle ta henne och inte någon av de andra barnmorskorna. Hennes handledare frågade mamman om det var ok att jag var med men de tyckte att det räckte med en student i rummet. Det får man ju lov att acceptera, men fy så trist att jag inte fick vara med. Förlossnigen var en jättebra förlossning, kvinnan som födde sitt 4:e barn, sin 4:e flicka kom in kl 15 och 16 var hon ute. Hon tog lustgasen 15.50 och behövde aldrig ens krysta utan andades ut barnet och förloppet var bra. Jag fick iallafall vara med och väga och mäta, men ååååå så ljuvligt med en helt färsk liten parvel, hon var sååååååå söt. Hoppas på förlossning imorgon. Hoppas verkligen på förlossning imorgon. Kram å godnatt!

Pratade med Kajsa nu ikväll...

Vi skall ju göra två "fältstudiedagar" på förlossningen. Hon var först ut av oss i vår grupp.

Hon har varit med om sin första förlossning och det var helt fantastiskt. Jag e så spänd av förväntan. Imorgon e det min tur, hoppas det föds några barn...LÄNGTAR!!!

//God natt! //E

Min älskade stora stora dotter I har alltid varit lite rädd för utmaningar, hon kan massor av saker och brukar tycka att allt e ok när det väl tar fart. Men vägrar i sten att prova på nya saker. Hon har aldrig velat ha någon aktivitet på fritiden över huvudtaget, tycker att det är lite jobbigt med nya konstellationer (hur stavs det egentligen??) Hon spelade basket ett tag med Pappa D som coach, men lade ner det efter ett tag. Sedan har det varit stört-omöjligt att få med henne på något. Och vi har aldrig velat tvinga henne till något med tankesättet för vem är det vi gör det är...vår skull eller barnens. Hon har kompisar som dansar och det tycker hon e kul, men vill inte vara med, kompisar som friidrottar och de e hon duktig på men aldrig i livet att man kan ingå i en grupp på fritiden. Kompisar har gått slalomskola, hon har lärt sig själv...envis är hon det går inte att ta ifrån ungen. Listan e lång...sedan lider hon av prestationsångest, vilket e jobbigt. Hon kom på pallplats av hennes årskull på "Norra Joggen" skolmästerskap förra året. Var hellycklig då, men fast besluten om att inte vara med i år, till saken hör att hon samma vecka ramlar och slår sig så illa att hon var tvungen att sy 12 stygn på sitt lilla knä, hon såg genast sin chans att slippa en ev "icke-pall-plats"

Nå, dit jag egentligen ville komma är att mellandottern, V, hade sin första basketträning idag. Hon var laddad som tusan, men nervös, hon hade fjärilar i magen. D hade träning med sina 94:or. Jag tog med mig V, I och A på träningen och lovade att stanna eftersom det var första gången. De var få idag, bara 4 stycken för informationen har inte nått ut. Jag sa till I, va med du oxå eftersom de är så få....-OK, då!

I var med hela träningen. Ungen e en talang, shit vad duktig hon är. Hon njöt över att vara bra (läs bäst...)

Laget skall vara 99-01, jag sa efter halva träningen att du kan också vara med - Nej, det vill jag inte...

V kämpade på och för att knappt ha hållt i en boll var hon JÄTTE-duktig, och hon tyckte det var kul, hon gav inte upp då hon inte träffade korgen, tapper, tapper...som alltid.

Efter träningen säger Hasse (coachen) skall inte du också vara med till I. -Jo, säger hon jag kommer nästa gång...

Då blev jag så glad så jag nästan ville gråta, fånigt men sant...bara för att det varit så jobbigt med att hon inte vill någonting.

V har ju dansat. Nu har hon basket en gång i veckan och gymnastik en gång i veckan och jag har blivit en mamma som får vara med barnen på aktiviteter. Jag e sååååå  glad!

Trodde egentligen att det gått åt pipan med tanke på att vi firat Lilla A hela veckan känns det som....men minus 1,1 kg och 10%...yippie!

STOREBROR vann dock denna vecka, men nästa vecka då ni.....