...men kan inte sova, "restless legs", ont i hjärtat, lääääängtar efter barnen. Pratade längre än vanligt med de stora två idag. V är så klok, hon säger -Mamma, det blir bra i hlgen får vi vara tillsammans och vi skall ju sova med dig i lägnheten imorgon. Mamma, vi har det bra, men längtar såklart efter dig. Hon har börjat med att säga puss puss när hon slutar. Det värmer. I är också uppenbart glad när jag ringer, hon längtar men har svårare att uttrycka det, fast hon sa att hon ville komma redan ikväll och sova här och visst hade det gått egentligen, men då måste jag vara stark och hålla på vad vi bestämt, för framtidens skull, det är ju inte alltid det kommer att gå. Jag fick ett sms av henne ikväll, det stod Love you! med en animering som kastade hjärtan...åhhh, vad glad jag blev.

Ibland kommer det över mig allt som händer och det känns overkligt. Det gör mig illamående. Jag vet att detta är bra och det kommer att bli bra och vi sköter det bra tillsammans men klart man önskar att det inte var så här, man önskar att vi skulle vara kära och vilja vara tillsammans och bo i vårat hus och vara en bra familj. Det finns väl ingen som inte vill ha det så. Det går ju inte att komma ifrån. Jag vet att processen inte är över på 8 veckor, snart 9, det tar tid, massor av tid och vi har många beslut som hänger över oss. Det går upp och ner, hela tiden, men när man har sina bra dagar, perioder då önskar man att det var så hela tiden. Varför dessa skitdagar då man bara vill kräkas??? Vara orolig över ekonomi, vad som skall hända, var skall vi bo, hur skall jag klara hösten då jaag inte kommer att få fullt studielån, kanske kommer jag inte kunna gå klart min utbildning. Varför kan inte någon bara knacka på en dag och tala om för mig att jag skall få en gåva, typ 2-3 miljoner, det skulle underlätta...en hel jävla del faktiskt. Jag inser att så länge jag kommer att vara ensam med barnen kommer jag att vara fattig, även när jag har jobb, vi är en stor skara, vi kan inte bo var som helst och hur litet som helst. Man kanske träffar någon i framtiden som man kan dela ekonomin med, men det känns väldigt, väldigt långt borta. Det är skönt att vara själv, jag lever efter mina önskemål. Klart att det hade varit härligt med lite närhet och bekräftelse. Jag får nöja mig med den jag får av mina flickor, och den e inte fy skam, åh vad jag skall kramas imorgon. Sen kanske jag inte berättar allt här i bloggen heller... ;oD Nu blev ni allt nyfikna va????  G'natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ju egentligen ett bra tag sedan det blev klart, eller i alla fall nästan, jag letar fortfarande någon låg förvaringsmöbel att ha vid de tapetserade väggarna på respektive barns sida.... Det gemensamma skrivbordet...Storebarn nummer 1 I's ...

...även i mitt vardagsrum kan man rymmas några fler nu. HÄRLIGT! Soffan är jag väldigt väldigt glad över. Jag kanske blir lycklig till slut.       ...

....är så gott som klart! Jag har numer ett 2  kvadratmeter större kök. Väldigt väldigt trevligt. Jag kan numera ha middagsgäster. Livet blir stegvis lite bättre.       ...

Imorgon drar jag till Sollefteå. Äntligen skall jag som färdig barnmorska få förlösa. Förhoppningsvis i alla fall. Det känns spännande, härligt, nervöst, roligt och fantastiskt. LÄÄÄÄÄNGTAR , med skräckblandad förtjusning.   //E ...

Lägenheten är verkligen ett kaos. Vi drar till fjällen...lämnar allt! Snickarvännen David har fått låna en nyckel.... Hoppas jag kommer hem till ett nytt kök och ett målat barnrum... Bilder kommer såklart! //E ...