Har ju haft en del hängande över mig denna vecka...inför Umeå-vecka nästa vecka med föreläsningar och redovisningar. Kom på imorse att det kanske fanns en deadline på aretet jag skulle skriva om den gynekologiska kvinnan, men slog bort tanken. Har ju filat fram och åter på denna uppgift i flera veckor...pratade med Anette vid halv elva tiden idag....frågade henne då. 

 -Har vi någon deadline? Fick till svar -kl 12 idag....SHIT!

Men jag hann! tro det eller ej, eller ja kl visade 12.01 när jag skickade iväg det. Det är ett skitarbete men jag bryr mig inte om det. Jag har dessutom förra veckan gjort 2 och denna vecka 1 intervju med pappor angående upplevelser kring förlossning, graviditet, föräldrautbildning osv. Har skrivit ut den sista idag....jag är sååååå stolt Har dessutom hunnit med att träna på morgonen.

Jag träffade D på gymet, jag bad om förlåtelse för alla elaka saker jag sa till honom igår, men jag behövde det då. Han är rak i ryggen och lugn och förstår att jag är arg, han låter mig vara det även om jag ser att hans käkar jobbar på högvarv. Han är bra! Jag vill honom inget ont. Han är den person jag valde att leva med i 13,5 år, det var bra år i mångt och mycket. Vi får inte glömma att se det som var bra, vi har lämnat det dåliga nu och nu skall jag också vara rak i ryggen och se framåt, i alla fall i några dagar, veckor tills nästa svacka kommer. Jag räknar inte med att det inte kommer några fler. det blir lättare att ta dem då.

Han tog  emot min förlåtelse med ett -Emma, allt måste få komma ut! Bra att du ber om förlåtelse och har eftertanke. Vi skrattade lite och det kom några tårar från mig...

Vi kan fortfarande vara vänner. Och kanske går det ännu bättre när bitterheten är borta. Jag menar inte att vi skall umgås jämt eller så men att vi faktiskt kan mötas när det gäller barnen.

Nu är det bara tunga bitar som boka tid hos en jurist som skall titta på vår situation och skicka in äktenskapskillnaden...har inte orkat tittat på de papprena ännu, de ligger i hyllan. Familjerådgivning igen om 2 veckor, det blir bra. Fasen det har gått 10 veckor snart sedan vi separerade, tiden flyger iväg....och ni, det är rätt beslut, åter igen är vi lyckligare båda två åter igen det är en process!!!!!

Kram kram E

 

4barnsmamma

29 maj 2008 16:20

Följer dina tankar extra noga nu...
Du kanske förstår...
Det känns otroligt fint att ni är så pass vänner. Att ni båda kan se att ni två är BRA människor trots att ni upplever en del ilska ovh bitterhet mot varann. Det är strongt och bådar gott inför att ni ska kunna samsas om barnen. Sista meningarna är så hoppfulla! Tänk ändå, att det kan kännas så bra efter bara 10 veckor. Även om det förstås kränger till igen. Och igen och igen...
Glad för din skull!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ju egentligen ett bra tag sedan det blev klart, eller i alla fall nästan, jag letar fortfarande någon låg förvaringsmöbel att ha vid de tapetserade väggarna på respektive barns sida.... Det gemensamma skrivbordet...Storebarn nummer 1 I's ...

...även i mitt vardagsrum kan man rymmas några fler nu. HÄRLIGT! Soffan är jag väldigt väldigt glad över. Jag kanske blir lycklig till slut.       ...

....är så gott som klart! Jag har numer ett 2  kvadratmeter större kök. Väldigt väldigt trevligt. Jag kan numera ha middagsgäster. Livet blir stegvis lite bättre.       ...

Imorgon drar jag till Sollefteå. Äntligen skall jag som färdig barnmorska få förlösa. Förhoppningsvis i alla fall. Det känns spännande, härligt, nervöst, roligt och fantastiskt. LÄÄÄÄÄNGTAR , med skräckblandad förtjusning.   //E ...

Lägenheten är verkligen ett kaos. Vi drar till fjällen...lämnar allt! Snickarvännen David har fått låna en nyckel.... Hoppas jag kommer hem till ett nytt kök och ett målat barnrum... Bilder kommer såklart! //E ...