...har funderat idag kring min mammaroll. Jag har kommit fram till att jag verkligen är en bra mamma. Om möjligt en ännu bättre mamma nu, när jag träffar dem varannan vecka. Jag finns för dem på ett annat sätt. Jag är mer närvarande. Jag lyssnar på dem, jag älskar dem så det gör ont och visar det med. Jag sätter gränser på ett annat sätt, mitt sätt, ett bra sätt för mig. Det är lättare nu. Jag får dem att hjälpa mig i vardagen för de märker att jag blir glad. Jag får dem att lyssna på mig för jag lyssnar på dem. De är ljuvliga. Klart vi har våra duster konstigt vore det annars. Lilla A som är trotsig, V som tar till gnällrösten eller gråter för att få sin vilja igenom, I som ibland väljer att inte lyssna och som "kryper innanför skinnet" på mig, så jag får svårt att inte acceptera det. Hon mitt första barn kommer alltid att vara lite särskild för mig. Men ändå kan jag bättre hantera alla tre och deras sätt att vara. Jag kan ta trotsen, gråten och den som ignorerar. Jag kan prata med dem om det, jag kan vara lugn.

Jag vet att redan imorgonkväll när jag lämnat huset för en vecka kommar jag att längta och längta men vet också att jag behöver andhämtningen. Året när D var i Sundsvall tog knäcken på mig. Jag hann aldrig hämta andan och jag var ett vrak, en arg, arg mamma. Det var inget roligt år. Men jag klarade det, jag klarade att vara själv med barnen så många gånger. Med lite hjälp såklart av nära å kära, främst min mor. Men funderar mycket på om det var det året som tog knäcken på oss, på mig och D. När D var med oss, ville jag bara fly för att vara i fred. Jag var aldrig ensam när han var i Sundsvall. När han kom hem var jag nog mest arg, eller så hade jag jobbhelg. Vi sågs inte mycket under det året. Jag var ingen bra mamma då.

Vi var ingen bra familj och vi var inget bra par. Jag vet egentligen inte om det var bra någongång efter det. Vi ville att det skulle vara bra, men det var nog mest ett spel, vi lekte lyckliga familjen och hoppades att allt skulle bli bra någongång. Vi var egentligen aldrig ovänner, vi tjafsade men bråkade aldrig. Vi blev bästa kompisar och vi hjälpte varandra att fixa vardagen. Det funkade ett tag...

Undrar hur mycket man kan sörja att det inte blev som man tänkt sig. Jag har inget att jämföra med, men det här är den största sorg jag varit med om. Även om tårarna nästan är slut, jag grät ju oceaner första 2 veckorna, så gråter jag inombords varje dag. Men jag är nu en bra mamma och det är det viktigaste...det allra allra viktigaste och ingen, ingen i hela världen kan ersätta mig. God Natt //Eder E

Här är de, de vackraste flickorna i världen och de är MINA!!!

Astrid, Ida & Vera

...faktiskt mår jag rätt ok. Har fått träna idag, min kära mor var här och var med "trollen". Tack å bock! Det var grymt skönt!

Jag har inte samma ångest idag, inte samma klump i magen. Fast e lite orolig för min barnfria vecka, måste boka upp den. Annars blir det så jobbigt. Måste hursomhelst plugga en hel del. Har ju ingen praktik  utan bara tid till förfogande...det blir skönt också. Tänkte försöka få undan så mycket som möjligt så jag kan ha barnen korta dagar veckan därpå, sedan blir det Umeå.

Skall försöka sova nu men det blir nog svårt, jag har fortfarande svårt med sömnen, sover rätt så kasst varje natt, inte undra på att man ser ut som ett lik.

Appropå se ut, så finns det inget ont som inte har något gott med sig. Jag har utan att anstränga mig nämnvärt gått ned 7,5 kg sedan slutet på mars. Ibland e det bra att må dåligt...och springa på gymet.

G' natt!

Ps: man blir lite ledsen när man läser det här...

...det var någon som undrade över mitt galna hår...

Nu är det förvisso inte fixat på denna bild, men färgerna syns ju...och se så glad jag ser ut, hahahaha! //E

...kvar av praktiken på gyn mottagningen. Orkar inte vara trevlig mer. //E

...men det går inte idag. Jag vill inte ha den längre, någon annan kan få den. Fast barnen har varit ljuvliga och jag har varit en öm och förstående mor och bara arg en gång då I & V inte kunde låta bli att reta varandra.

Marie, Klara å Stina  var här och fikade på em. Trevligt! Har ju lite svårt att vara ensam, ja, alltså ensam vuxen. A var överlycklig över att Klara var här, de båda tjöt av skratt och de blev bara ovänner en enda gång ;o)

Jag har ikväll kollat på mina nya favvo serie Cashmere mafia, me like!

Nu skall jag kolla på senaste avsnittet av Barnmorskorna som jag missade i onsdags. Och försöka somna sen med helvetes klumpen i magen som ibland lägger sig och blockerar hjärtat för att sedan lägga sig i halsen. Känns ibland som de där första vidriga veckorna, fast egenligen lååååångt ifrån. Kram kram E

A har fått tagit över det som en gång i tiden var I & V's rum

V har fått tagit genomgångsrummet + pigkammaren

I fick ta över "vårat" rum

Och vi varannan vecka sover i före detta kontoret

Ja, så blev det med det....

Åhhhh, det var härligt att få ta över barnen i fredags. De är så fina, så mjuka, så gudomliga på alla sätt. Nog för att de testar, det tar någon dag att komma in i "våra" rutiner. Fredag kom Anna-Carin å Linda. Vi åt mat ute och drack vin. Jättetrevligt. Satt en stund hos Irene & Henke också. Barnen lekte ute hela kvällen. Lilla A somnade förståss. Tur vi bor så nära så att babywatchen räcker...

Linda sov över, I och hon fick sova i min säng. Jag och V sov tillsammans och det var så mysigt. Lördag var det sommarvärme, HÄRLIGT! Vi packade picknickkorg och drog iväg till Jamtli. Vi var ett helt gäng. Mammorna och några pappor satt på filtarna hela dagen, vi blev nog kvar till 15-tiden. Marie var där med Klara å Stina. Anna, Fredrik å Sigge var där. Anna-Carin å Linda. V hade med sig Moa. Sedan kom Maries kompis Johanna med familj. Och så var det lite fler folk i från sjukhuset med. En rakt igenom trevlig dag, fast trots det så bodde det en klump i magen på mig hela dagen. Denna ångest verakr vara svår att övervinna. A-C undrade om vi inte skulle grilla. Sagt å gjort, härlig kyckling med vinigraitte(?)potatissallad. Gott! Också lite vin förståss! Moa sover över hos V. Ante kom också över och grillade. Barnen har även denna kväll lekt ute...hur skall det gå om man inte kommer att bo i hus på sommaren ;o(

Söndagmorgon hör jag hur barnen kliver upp, de smyger ner under idel hyssjande. Jag somnar om och vaknar av att de står med en bricka med te, macka och en skål med godis ;oD till mig. Gullungar! Jag ÄLSKAR dem så det värker.

Söndag blev en hemmadag. I leker med Stina, V på kalas hos Samuel, A leker med dagiskompis Elis. På em hälsar jag å A på Marie, Klara å Stina. Agge jobbar.

Hängde tvätt ute...äntligen är det torkväder!

En egentligen rakt igenom underbar helg, men varför denna klump i magen.

Varför ångest när jag får vara med barnen? Det är nog mycket huset, alla minnen, allt som vi gjort. Jag gjorde en konstig grej i helgen. Jag dukade till 5 personer i farten fast vi bara e 4. Lite ledsen då. Idag skall jag plugga lite, men först blir det gymmet...

//E

Igår hade jag en svacka, eller ja den fortsätter idag faktiskt. Jag är sååååå ARG på att livet blivit som det blivit. Jag var så arg och ledsen igår. Sprang på bandet på gymmet i nästan en halvtimma, svetten och tårarna sprutade. Skönt! Men ilskan försvann inte. Jag vill inte ha tillbaka D. Det skulle aldrig gå. Men jag vill ha familjen. Jag vill inte vara utan flickorna var annan vecka. Känns som jag missar halva deras liv. Jag vet att jag behöver min ensam tiden och på sätt och vis stärks av den, men jag vill vara med barnen. Jag saknade lilla A igår när jag skulle sova så att det gjorde bedövande ont i hjärtat. Idag tar jag över och vi kommer att ha en underbar vecka. Läääääääängtar!

//E

Ps var nu inte oroliga för mig ni vänner som läser, jag behöver svackor för att komma upp igen ;oD